Bakningshistoria

Igår bakade jag för första gången på ett bra tag, om man inte räknar med någon enstaka kladdkaka, som jag faktiskt är mästare på. Den här gången skulle det bli muffins, bara för att kunna bjuda på någonting lite mer avancerat. Nu är det så att jag är ganska klantig av mig, och vad gäller sysslorna i köket i synnerhet. Till exempel går glas alltid sönder när jag ska diska, jag spiller överallt när jag ska laga mat etc. Så det där med bakning är en prövning i sig. Jag var på väg att blanda torrvarorna, mjöl socker osv. Det ringde på dörren precis när jag skulle hälla i sockret vilket resulterade att jag totalt glömt bort hur mycket socker jag redan hade tillsatt och satsade på en extra deciliter. Resten gick bra, förutom att jag nästan hade glömt bort att ta ut muffinsarna i tid, så de var på gränsen att bli brända. Muffinsarna vart goda ändå, men det visade sig att de blev lite extra söta och smaskiga. Annat var det när jag skulle bara kanelbullar för första gången, då var jag väl 18 bast. Då lyckades jag faktiskt att hälla i salt istället för socker i smeten – vi hade salt och socker i såna där genomskinliga plastburkar då, salt lite smalare, socker lite tjockare. De bullarna gick förstås inte att äta alls. Gissa hur många kanelbullar jag har bakat sedan dess? :)